Om GRÉTRY
André Modest Grétry
(1741-1813), Montonorency, har studerat i Liege, Rennikin och Moreau. Efter en
stor succé med sin första mässa fick han ett stipendium ifrån fundation Darchis
för att fortsätta studera på college Liègois de Roma i Italien (1759). 1766
lämnade han Italien som utbildad musiker och reste till Paris där han fick
enorm succé med sina första operor; verket L'huron gjorde honom världsberömd.
Det var tack vare finansiering från den svenske ambassadören i Paris som
föreställningar av de första operorna blev möjliga. Han skrev ytterligare 40
operor. Alla översatts till nästan samtliga europeiska språk och fanns i
teatrarnas repertoar långt in i romantisismen. Senare när modet förändrades
blev antalet framföranden allt färre. Genier påverkas ofta orättvist av modet.
För att återupprätta sin moraliska skuld bekostade den belgiska regeringen en
utgåva av alla Grétrys partitur i början av 1900-talet. Vår föreställning
följer exakt utgåvan som utgavs då och för att kunna uppföra operan var vi tvingade
att rekonstruera hela materialet för varje instrumentstämma i orkestern. Kort
sagt, Grétry är inte bara den största av belgiska operatonsättare, utan den
fundamentala renovatören av en så viktig fransk konstart som L'opera comique.
I Frankrike kallar man hans
musik "fransk musik av belgiskt ursprung". Men för att Er förening
och hela belgiska kommuniteten i Sverige inte ska tro att detta endast är min
personliga åsikt hänvisar jag till "Encyclopedia dello spettacolo"
(kanske den bästa och största encyclopedia som skrivits om teater. Den ger
också den bästa bilden av Grétry.) I artikeln som gäller Belgio, vol II, sid
179, har man analyserat och värderat hela historien av belgisk teatral konst. I
den andra delen "teatro musicale", i artikeln av Robert Wangermée kan
man läsa: Grétry genial renovatör de l'opera comique (en sorts operastil där
talad dialog varvas med musikaliska nummer, som inte alltid behöver vara komisk
utan även dramatisk som exempelvis "Carmen" och "Les contes
d'Hoffmann". … med italiensk influens ger Grétry arior och ensembler en ny
dimension, okända i Frankrike tills då. I hans relativt enkla musik finns en
melodisk tjuskraft. Den psykologiska verklighet som krävs för den franska
rationalistiska estetiken blir mer direkt och levande i Grétrys operor, där
rollkaraktärerna utgörs av vanliga människor, än i exv. Glucks operor som
använder klassiska hjältar och gudar. I Grétrys musik börjar en preromantisk
själ framträda präglad av sentimentalism, ingenuitet och
"rousseauism" som alla kan förstå. I samma encyklopedi,
artikel Grétry, vol V, sid 173, säger en annan forskare, Y. Feodorov: med
lätthet och prodisiös fenomenalitet för att musikaliskt måla en mening och
känsla av en fras, och många gånger bara av ett ord, och med styrka och kraft
av sin melodiska invention, med sin naturliga begåvning för riktiga
proportioner och hans exakta uppfattning av nödvändiga sceniska lösningar.
Grétry undviker de flesta gånger epokens konventionalitet.
Jag kan fortsätta att citera berömda vittnen som Romain
Rolland, men jag tror att det är tillräckligt vad jag har skrivit för att visa
vilken stor plats Grétry har i musikens historia. Jag tror också att Ni förstår
vilken speciell betydelse det har för mig att presentera honom i Sverige.
Operan vi ska göra
Le Tableau Parlant (1769) är
den sjunde operan som Grétry har skrivit och den är enligt mig den mest
perfekta i vad man kan kalla hans första stil. Efter 6-8 år hittade han sin
mognad. Alla seriösa forskare är överens om att Le Tableau Parlant är en av de
fem bästa operorna som Grétry har skrivit. I denna opera kan man hitta alla
kvalitéer som han har och som jag har beskrivit ovan. Detta är en Opera comique
och en väldigt rolig komedi. Operan representerar väldigt väl den första fasen
av den franska teaterstil som kallas Théatre larmoiante. Det är interessant hur
man blandar seriösa, sentimentala, affekterade, pseudoaristokratiska roller med
folkliga roller som följer den gamla Commedia dell'arte stilen.
Namnet till akademien
innehåller mitt namn vilket var ett förslag från styrelsen. Alla i styrelsen
röstade för detta förslag mot den sittande ordförandens vilja, vilken var jag.
Akademien startades upp för ett år sedan med målet att bevisa att man med
metoder som skiljer sig mycket från de akademiska och "vanliga"
metoderna kan hitta en bättre och större utveckling, av en operasångare, på
kortare tid. Akademien är tänkt för sångare som har en säker grund och teknik
samt som vi bedömer har särskilda personliga förutsättningar. Vi tar in en
minimal grupp av sångare för att metoden ska fungera riktigt bra. Akademien har
inget lukrativt mål. De som kommer in betraktas inte som elever utan som
medlemmar av institutionen tills dess vi ger dem ett definitivt certificat. Vår
idé är att utbildningen ska vara i två år, med enstaka undantag.
De som kommer in undertecknar
ett kontrakt med hårda och seriösa regler som även medför att vi blir tvingade
att ge dem den individuella tekniska utbildning som var och en behöver. Första
året av kursen avslutas med en föreställning av två kompletta operor med
orkester. Produktionen ska inte vara av skolkaraktär utan med total
professionalitet. I föreställningen får
varje sångare möjlighet att visa sina medfödda kvalitéer samt den utbildning
som vi har gett dem. Vi arbetar inte med den "vanliga"
operarepertoaren (Puccini, Mozart, Verdi) som är begränsad till en särskild
epok. Den repertoar som vi arbetar med, och detta är en del av metoden, är inte
den gängse.Vi tror att man genom detta arbetssätt tjänar både tekniskt och
stilistiskt och att denna erfarenhet kan användas även i den andra repertoaren.
Artister i vår föreställning
Regissör, Oscar Figueroa, föddes i Buenos Aires, studerade musik, arkitektur
och dramatisk litteratur. Vid 21 års ålder musikkritiker vid La Presa,
Argentinas då viktigaste tidning. Jag utbildade mig till pedagog och efter
studier i Förenta staterna och Europa var jag med som regihospitant och
assistent i det unika fenomen som var Der komische Oper i Berlin när Walter
Felsenstein var chef. Debuterade som regissör på Teatro Colon (en av de bästa
teatrarna i världen, tills nu oberoende av de politiska och nu även ekonomiska
problem som landet har), i slutet av 1969. Där regisserade jag femton
produktioner med olika titlar från Pergolesi och Mozart till Tjajkovskij,
Stravinsky, Offenbach, Ravel samt Franscesca da Rimini av Zandonai, 2000.
1977 ombads jag av den statliga
teatern i Rio de Janeiro att återöppna den nyrenoverade teatern, Teatro
Municipal. Jag var där opera- och teknisk chef. Jag skapade och organiserade
alla verkstäder för scenografi etc samt den musikaliska delen. För att detta
skulle vara möjligt anställde jag mer än 20 olika utländska experter i den
musikaliska och tekniska organisationen. På Teatro Municipal regisserade jag
operor av Verdi, Puccini och Offenbach.
Senare var jag professor vid nya statliga akademien i
Ossimo i Italien, Accademia Lirica di Ossimo. Där anställdes två utländska
professorer, den ena var jag och den andra var Marcel Coureau.
Har även regisserat i Frankrike
(Opera de Marseille), Italien, Bulgarien och 2001 vid operan i Saõ Paolo,
Brasilien. Efter detta lärare på Kulturama i belcanto och fransk opera,
regisserade i skolans produktioner och gjorde där mer än 40 titlar. Där visade
jag på bortglömd och nästan okänd fransk repertoar, från Massenet till Herolds,
Le Multier. Denna opera framfördes en enda gång efter sin skandalomsusade
premiär 1820. Den enda gång den någonsin gjort i världen var på 1960-talet i
fransk radio och då ej i komplett version.
Dirigent, Johan Ullén, som jag tror är den bästa unga pianist som finns i
Sverige. Han är Sveriges Radios Artist in recidence. Det är inte första gången
som han dirigerar en opera. Jag valde honom därför att jag tror att det är en
av de få som på riktigt känner den franska stilen i Sverige. Han har varit min
medarbetare under flera år och han känner en stor entusiasm för fransk musik.
På hans senaste konsert i Berwaldhallen som solist med Radiosymfonikerna valde
han att spela den tredje konserten av Saint-Saëns. Nu förbereder han ett
solistiskt framträdande i Berwaldhallen som ska inkludera Couperin, Chabrier
och Ravel.
Sångarna i ensemblen inkluderar
några som redan har en professionell karriär. Huvudrollsinnehavaren i Le
Tableau Parlant, Joaquin Munõs har
bland annat sjungit ett stort antal föreställningar som Rudolfo i La Bohéme på
Folkoperan. Kosma Rauner ska debutera
nästa månad på Stockholms operan. De andra sångarna är medlemmar av akademien
och har arbetat med mig; Malin Aldener,
Tor Lind, Stina Lindberg, Axelina Lindholm, Per Myrgart och Ingrid Sundström.
Teater och föreställningsdatum
Föreställningar ges den lördagen den 15:e och söndagen
den 16:e juni klockan 19.00 på Boulevardteatern, Götgatan 73.
Oscar Figueroa
oscarfig2000@hotmail.com